I-LANDSPROBLEM
(Lägger upp mitt tal jag höll idag i Nationella proven i Svenska B, mest i brist på något roligare att blogga om. Någon kanske orkar läsa det. Nu ska jag hem och städa.)
”Jag är trött”, ”Jag har tråkigt och det finns inget gott i kylskåpet idag”, ”Jag har för mycket kläder men ingenting att ha på mig”, ”Det finns ingen Coca Cola så jag måste dricka Pepsi”, ”Min internetuppkoppling tar flera sekunder att ladda”.
Känner ni igen er? Det borde ni göra för jag har allt hört er. Varje dag, varje vecka, varje år. Hela tiden är det något som inte stämmer eller som skulle kunna vara bättre. Hela Sverige och västvärlden är fylld av dessa så kallade i-landsproblem och det här är bara några få av alla de saker vi får stå ut med.
Jag var på stan för några dagar sedan. Det var inte för någon speciell anledning utan det var bara jag och mina kompisar som ville umgås och handla lite kläder tillsammans. Min Iphone 4S hade lite batteri så jag kunde inte kolla Instagram eller Twitter för mycket för då kanske den skulle dö. Min tröja som jag hade köpt på rean några dagar innan var lite för stor och mina converse var lite söndriga i kanten så jag skulle antagligen vara tvungen att köpa nya snart. Jobbigt.
Vi var på ett köpcenter och bestämde oss för att gå till övervåningen för att ta en fika. Vi gick mot rulltrappan och upptäckte till vår fasa att den inte rörde på sig, så vi var tvungna att gå upp för hela rulltrappan alldeles själva. Jobbigt.
När vi kom upp till kaféet på övervåningen så beställde jag en stor Chai latte. Kvinnan bakom disken sa att locken till de stora muggarna var slut så jag fick välja mellan en stor mugg utan lock eller två små muggar med lock. Jag suckade och valde att ta den stora muggen utan lock. Hur dumt skulle det inte se ut om jag gick runt med två små muggar? De hade höjt priset med en krona på alla varma drycker också. Och min Chai latte svalnade alldeles för fort för att jag inte hade något lock på min mugg. Sedan var jag så mätt efter en stor frukost den morgonen att jag inte orkade äta upp hela min kladdkaka med grädde som jag köpte. Jobbigt.
Balbiljetten kostar 650 kronor och en klänning kommer att kosta mig minst en tusenlapp så jag kommer inte att ha råd att fika lika mycket den här månaden. Jag tjänar 210 kronor i timman på helger där jag jobbar. Men det är så tråkigt. Och jag börjar klockan 10 så jag måste gå upp klockan 9 om jag ska ta bilen. Jobbigt. Och så kanske jag måste tanka också. Jobbigt.
Bilden ”Skavlans Ark” på sida 14 i häftet visar McDonald´s generationen, min generation, generationen då man fick en leksak i flingpaketet. Bilden visar en man och en kvinna som är ute och äter på restaurang när mannen frågar kyparen om det inte skulle följa med en leksak till maten. Har vi blivit så bortskämda att vi inte nöjer oss med bra utan måste ha bättre hela tiden? Har vi glömt av att uppskatta de små sakerna? Har vi börjat ta allt för givet?
Tänk dig att medan du sitter och funderar på om du ska orka ställa dig upp för att hämta fjärrkontrollen eller inte så är det någon annan någonstans i världen som funderar på om han eller hon någonsin kommer att kunna gå igen efter att ha fått sitt ben bortsprängt av en mina. Medan du blir förbannad över varför ingen kan komma på något bra att äta till middag så sitter någon annan någonstans i världen som inte har fått äta middag på flera dagar. Medan du sitter och klagar på att ditt kolsyrade vatten du fick gratis till lunchbuffén inte är kallt så är det någon annan någonstans i världen som får gå flera mil för att hämta vatten till sina familjer för att de ska överleva dagen.
Kanske det är dags att vi skärper oss? Riktigt ordentligt. Men vem av oss ska orka det när vi inte ens orkar släcka lampan efter oss på toaletten?
På sidan tre i häftet ser man en bild, den heter ”Trälar under penningen”, och den föreställer ett par människor, även barn, som får slita och jobba i smutsen tills de stupar. Jag tror att det är ungefär såhär vi ser oss själva när vi måste plocka ur diskmaskinen eller när larmet ringer klockan halv åtta på morgonen och vi måste gå till skolan. Eller när vi har haft flera veckor på oss att skriva ett tal och ändå sitter natten innan och skriver klart det.
Men det är ju inte så. Det är inte synd om oss. Och innan jag avslutar så vill jag bara be alla att rycka upp sig. Se de små sakerna som gör er glada istället för att fokusera på de små sakerna som gör er arga eller irriterade. Gläds åt att någon sa att du var fin idag, att det är sol ute och att du har hälsan i behåll. Och istället för att redan nu klaga över att det inte går någonting på TV ikväll eller att skolmaten är äcklig så kan ni väl längta efter att komma hem och se eran hund bli överlycklig att se er eller att din pappa har sparat den sista mjölken till dig för att han vet att du brukar dricka oboy när du kommer hem.
Så nästa gång du vill klaga, vad det än gäller, försök att tänka på någonting som har gjort dig glad idag istället. För världen går ju faktiskt inte under om ditt kaffe blir kallt eller om toapappret är slut.
Så sluta ta allt för givet. Bli glad när det faktiskt blir som du vill istället.
Bra skrivet :)
Hej, jag ska själv ha muntliga snart och valt att prata om arbetslivet. Men jag hittade till din blogg och läste ditt tal. Jag undrar lite bara; Vad är din koppling till trend, utveckling och förändring?