Paranormal Activity 2
Okej, kom hem precis (00.53) och jag ska vara helt ärlig med er. Jag är en lättskrämd tjej okej, skräckfilmer är inte riktigt min grej om man säger så, jag tittar hellre på töntiga tjejfilmer med lyckliga slut och lite små gråt-scener här och där.
Klockan 22.45, när filmen startade så var jag trött, jag kunde ha somnat i den där biostolen, och Caroline och Jackie sa samma sak. Och ni som har sett första filmen vet att början inte är så läskig, man får lära känna karaktärerna lite och så, och något lakan rör sig här och där och en stekpanna ramlar ner (även om sånt gör mig livrädd också). Okej, sedan.. seriöst, jag tror verkligen inte att jag har varit så rädd i hela mitt liv. Jag och Jackie praktiskt taget klättrade åvanpå varandra och skrek och höll i varandra som jag vet inte vad. Jag ska inte säga några detaljer om filmen för jag antar att det är någon eller några som vill se den (personer som vill få psykiska problem). Men den är lite kopplad till den första filmen så man borde se den först (för att bli ännu mer livrädd). Jag menar, i första filmen handlar det om en kvinna och en man. Och jag höll nästan på att kissa på mig. Men när det i den här filmen börjar handla om en bäbis och en hund som det händer läskiga saker med, då är det illa. Sånt skrämmer mig så sjukt mycket. Alltså, jag låter kanske lite överdriven nu men det har inte ens gått en timma sedan den slutade så jag andas fortfarande lite tungt och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Åh herregud, bara jag tänker på vissa scener så vill jag börja skrika. Seriöst, ni som vill se den, gå och se den då, men ni som är osäkra och inte direkt gillar skräckfilmer, haha, jag tor ni klarar erat liv utan att se den här filmen. Den skrämde livet ur mig, verkligen. Men jag lever ellerhur?.. Än så länge.
Nu ska jag se på Sunes Sommar (vilket är typ den gladaste filmen i världshistorien)
i hopp om att jag kanske kan somna sedan...
Klockan 22.45, när filmen startade så var jag trött, jag kunde ha somnat i den där biostolen, och Caroline och Jackie sa samma sak. Och ni som har sett första filmen vet att början inte är så läskig, man får lära känna karaktärerna lite och så, och något lakan rör sig här och där och en stekpanna ramlar ner (även om sånt gör mig livrädd också). Okej, sedan.. seriöst, jag tror verkligen inte att jag har varit så rädd i hela mitt liv. Jag och Jackie praktiskt taget klättrade åvanpå varandra och skrek och höll i varandra som jag vet inte vad. Jag ska inte säga några detaljer om filmen för jag antar att det är någon eller några som vill se den (personer som vill få psykiska problem). Men den är lite kopplad till den första filmen så man borde se den först (för att bli ännu mer livrädd). Jag menar, i första filmen handlar det om en kvinna och en man. Och jag höll nästan på att kissa på mig. Men när det i den här filmen börjar handla om en bäbis och en hund som det händer läskiga saker med, då är det illa. Sånt skrämmer mig så sjukt mycket. Alltså, jag låter kanske lite överdriven nu men det har inte ens gått en timma sedan den slutade så jag andas fortfarande lite tungt och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Åh herregud, bara jag tänker på vissa scener så vill jag börja skrika. Seriöst, ni som vill se den, gå och se den då, men ni som är osäkra och inte direkt gillar skräckfilmer, haha, jag tor ni klarar erat liv utan att se den här filmen. Den skrämde livet ur mig, verkligen. Men jag lever ellerhur?.. Än så länge.
Nu ska jag se på Sunes Sommar (vilket är typ den gladaste filmen i världshistorien)
i hopp om att jag kanske kan somna sedan...