Hallå i stugan
Jag ska nu upprepa mina två senaste dagar, bara för att några av er kanske vill höra.
I onsdags, alltså igår, vaknade jag upp, vid kvart över 6 av mitt galet höga alarm som lät som ett brandlarm. Jag kan ju ärligt säga att jag vaknade i alla fall. Robert körde mig till skolan vid 7 och jag kan helt ärligt säga (igen) att han verkligen inte är en morgonmänniska. Om du som läser detta tror att du inte är en morgonmänniska så är du mest troligt det i jämförelse med Robert. Men han är så rolig, så fruktansvärt rolig. Alla känner en sån där person som bara får alla att skratta hela tiden med konstiga kommentarer och ideer. Här är Robert den personen!
Jag kom till skolan sent, på grund av all trafik, det är verkligen galet runt skolan på morgonen, men sprang in till första lektonen i tid och slapp gå till Hallsweep, vilket är kvarsittning, om man kommer minsta lilla sekund efter att klockan har ringt. Lite läskigt ibland.
Första lektionen var journalistik, sedan körde vi på med Sociology, vilket är en väldigt intressant lektion som jag gillar. Third period är Engelska III och Fourth är Algebra II. När det var avklarat var det lunch och jag åt en kaka, vilket var längesedan jag åt, men jag åt en kaka. (Konstig mening). Fifth period har jag Fysik, och jag pratade med min mentor i måndags och hon sa åt mig att jag tydligen visst måste ha fysik, i två terminer till och med. Vilket betyder att jag kommer ha det tills jag ska hem. Kul. Fysik är ju så himla kul. Tur att jag sitter brevid en übersmart kines. Sedan var det the School Talent Show, som jag gick på, vilket var riktigt intressant. Och ja, det är precis som på filmerna, det kommer ut några (förlåt) riktigt dåliga människor och sedan är det typ 3 som är hyfsat bra och en som är asbra som vinner. Vilket detta året blev Steven, som är grym på trummor.
Efter skolan åkte jag hem, pratade med min fina pojkvänn i två timmar, till och med mer tror jag, på telefonen (tur att det är gratis). Sedan hämtade Shari mig och vi åkte hem till Grandma Helen (Roberts mamma) och vi åkte till Chilis och åt middag. Sedan åkte vi hem till Robert och Shari, jag packade ihop mina saker och sedan åkte jag hem hit, klockan var runt 9 så jag duschade och somnade i soffan till Dancing With The Stars.
Idag mina vänner, idag hände det inte så mycket speciellt ska jag säga er, jag glömde mina lunchpengar, vilket var det mest dramatiska som hände idag. Jag lovar. Jag ville ändå inte äta, för jag har tappat min matlust (men jag dricker mycket!) för jag tror jag håller på att bli sjuk. Men Johanna sa precis till mig att om man säger någonting högt för sig själv så tror hjärnan automatiskt på det, och det är vetenskapligt bevisat. Så jag sitter och säger till mig själv att jag mår bra och inte är sjuk nu.
Och nu ringde Megan mig och sa att hon ska ta med mig på midnattspremiären på den nya Harry Potterfilmen inatt. Jag kan ju inte säga nej, men jag vill inte ens veta hur lite sömn jag kommer få inatt. Men det är nog värt det, den är tydligen än väldigt bra film har jag hört (... fast ingen har sett den än... skumt..)
Jag behöver nog ta en tupplur nu om jag ska leva imorgon, så godnatt eller något sånt, så hörs vi mina vänner. Jag får ta mitt långa inlägg någon annan dag, fast detta blev ju hyfsat långt ändå. Så jag är lite stolt.
Här är Stevens 4 minuter långa trumsolo:
I onsdags, alltså igår, vaknade jag upp, vid kvart över 6 av mitt galet höga alarm som lät som ett brandlarm. Jag kan ju ärligt säga att jag vaknade i alla fall. Robert körde mig till skolan vid 7 och jag kan helt ärligt säga (igen) att han verkligen inte är en morgonmänniska. Om du som läser detta tror att du inte är en morgonmänniska så är du mest troligt det i jämförelse med Robert. Men han är så rolig, så fruktansvärt rolig. Alla känner en sån där person som bara får alla att skratta hela tiden med konstiga kommentarer och ideer. Här är Robert den personen!
Jag kom till skolan sent, på grund av all trafik, det är verkligen galet runt skolan på morgonen, men sprang in till första lektonen i tid och slapp gå till Hallsweep, vilket är kvarsittning, om man kommer minsta lilla sekund efter att klockan har ringt. Lite läskigt ibland.
Första lektionen var journalistik, sedan körde vi på med Sociology, vilket är en väldigt intressant lektion som jag gillar. Third period är Engelska III och Fourth är Algebra II. När det var avklarat var det lunch och jag åt en kaka, vilket var längesedan jag åt, men jag åt en kaka. (Konstig mening). Fifth period har jag Fysik, och jag pratade med min mentor i måndags och hon sa åt mig att jag tydligen visst måste ha fysik, i två terminer till och med. Vilket betyder att jag kommer ha det tills jag ska hem. Kul. Fysik är ju så himla kul. Tur att jag sitter brevid en übersmart kines. Sedan var det the School Talent Show, som jag gick på, vilket var riktigt intressant. Och ja, det är precis som på filmerna, det kommer ut några (förlåt) riktigt dåliga människor och sedan är det typ 3 som är hyfsat bra och en som är asbra som vinner. Vilket detta året blev Steven, som är grym på trummor.
Efter skolan åkte jag hem, pratade med min fina pojkvänn i två timmar, till och med mer tror jag, på telefonen (tur att det är gratis). Sedan hämtade Shari mig och vi åkte hem till Grandma Helen (Roberts mamma) och vi åkte till Chilis och åt middag. Sedan åkte vi hem till Robert och Shari, jag packade ihop mina saker och sedan åkte jag hem hit, klockan var runt 9 så jag duschade och somnade i soffan till Dancing With The Stars.
Idag mina vänner, idag hände det inte så mycket speciellt ska jag säga er, jag glömde mina lunchpengar, vilket var det mest dramatiska som hände idag. Jag lovar. Jag ville ändå inte äta, för jag har tappat min matlust (men jag dricker mycket!) för jag tror jag håller på att bli sjuk. Men Johanna sa precis till mig att om man säger någonting högt för sig själv så tror hjärnan automatiskt på det, och det är vetenskapligt bevisat. Så jag sitter och säger till mig själv att jag mår bra och inte är sjuk nu.
Och nu ringde Megan mig och sa att hon ska ta med mig på midnattspremiären på den nya Harry Potterfilmen inatt. Jag kan ju inte säga nej, men jag vill inte ens veta hur lite sömn jag kommer få inatt. Men det är nog värt det, den är tydligen än väldigt bra film har jag hört (... fast ingen har sett den än... skumt..)
Jag behöver nog ta en tupplur nu om jag ska leva imorgon, så godnatt eller något sånt, så hörs vi mina vänner. Jag får ta mitt långa inlägg någon annan dag, fast detta blev ju hyfsat långt ändå. Så jag är lite stolt.
Här är Stevens 4 minuter långa trumsolo: