Konsten att känna saknad
Jag tar en paus från mitt städande (som faktiskt går ganska bra) för att skriva av mig lite.
Jag kan inte låta bli att längta hem ibland, och det är kanske självklart för vem som helst som skulle åka hemifrån såhär länge, men vissa dagar blir det bara lite extra. Och jag visste redan innan att det skulle bli jobbigare runt jul och andra högtider eftersom att man, för det mesta, spenderar den tiden med familjen. Och vissa av er kanske tror att ni hellre skulle vara med era kompisar eller någon annan under julafton. Vissa av er kanske inte ska vara med sin familj på julafton. Men att inte ens ha chansen att se, krama eller höra sin mamma och pappa när man vill så blir känslan helt plötsligt annorlunda. När man inte ens får chansen att se sin lillsysters ansiktsuttryck när hon öppnar din julklapp eller inte ens har chansen att dra sin lillebror i öronen eller störa honom när han spelar tv-spel.
Att sakna någon och att sakna någon är helt olika saker, hur logiskt nu det än lät. Man kan sakna någon när man bara har varit borta i 2 minuter och man vet att man ses igen imorgon och man kan sakna någon när man har varit borta i 127 dagar och vet att inte ens halva tiden har gått ännu. Det är två helt olika känslor som inte riktigt går att beskriva med ord.
Men känslan att veta att 4 av de människorna som betyder mest för mig är längre bort än jag antagligen kan tänka mig just nu är en ganska ensam känsla. Tanken på att om något händer så kommer det ta minst ett dygn att flyga till varandra och tanken på att när jag vaknar så går de och lägge sig och när de vaknar så går jag och lägger mig. Tanken på att vi lever i två helt olika världar. Det är en så konstig och ganska förvirrande känsla som jag inte har förstått mig på ännu.
Jag erkänner att jag inte spenderade mycket tid hemma de sista året men de stunderna jag fick hemma, bara att få säga hej, kramas och prata utan att vara nära gråt, det betydde så mycket. Att skicka iväg ett sms till mamma och berätta vad jag gör och när jag kommer hem, att komma hem lite sent och titta in i min systers rum och se henne sova så skönt, att göra konstiga ljud tillsammans med min lillebror och att få kittla min pappa varje kväll innan vi sa godnatt. Ett tag körde vi med tumbrottning också, fast mamma vann alltid över oss, hon är oövervinnlig. Precis som min lillasyster är när det gäller arga leken. Precis som jag och pappa är bär det gäller att smygäta kakor och godis utan att någon direkt märker det.
Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här, men familjen är oftast de människor man tar för givet mest i livet och jag ville mest få säga att ni ska tänka efter och njuta av att få ha era familjer så nära er, att bara ha chansen att prata med dem när ni vill, att faktiskt i alla fall ha chansen att skrika på sina syskon och skylla ifrån sig på dem.
För om man tänker efter, så är dem något utav det bästa som finns. Och hur knäppa, jobbiga, pinsamma eller högljudda min familj än är så är de alltid hur fina som helst och hur långt bort de än skulle vara så älskar jag dem alltid. Och hur mycket jag än saknar dem så vet jag att de ändå är nära hela tiden, här inne. I hjärtat. Och de kommer alltid att finnas där.
Tänker på er.
Jag kan inte låta bli att längta hem ibland, och det är kanske självklart för vem som helst som skulle åka hemifrån såhär länge, men vissa dagar blir det bara lite extra. Och jag visste redan innan att det skulle bli jobbigare runt jul och andra högtider eftersom att man, för det mesta, spenderar den tiden med familjen. Och vissa av er kanske tror att ni hellre skulle vara med era kompisar eller någon annan under julafton. Vissa av er kanske inte ska vara med sin familj på julafton. Men att inte ens ha chansen att se, krama eller höra sin mamma och pappa när man vill så blir känslan helt plötsligt annorlunda. När man inte ens får chansen att se sin lillsysters ansiktsuttryck när hon öppnar din julklapp eller inte ens har chansen att dra sin lillebror i öronen eller störa honom när han spelar tv-spel.
Att sakna någon och att sakna någon är helt olika saker, hur logiskt nu det än lät. Man kan sakna någon när man bara har varit borta i 2 minuter och man vet att man ses igen imorgon och man kan sakna någon när man har varit borta i 127 dagar och vet att inte ens halva tiden har gått ännu. Det är två helt olika känslor som inte riktigt går att beskriva med ord.
Men känslan att veta att 4 av de människorna som betyder mest för mig är längre bort än jag antagligen kan tänka mig just nu är en ganska ensam känsla. Tanken på att om något händer så kommer det ta minst ett dygn att flyga till varandra och tanken på att när jag vaknar så går de och lägge sig och när de vaknar så går jag och lägger mig. Tanken på att vi lever i två helt olika världar. Det är en så konstig och ganska förvirrande känsla som jag inte har förstått mig på ännu.
Jag erkänner att jag inte spenderade mycket tid hemma de sista året men de stunderna jag fick hemma, bara att få säga hej, kramas och prata utan att vara nära gråt, det betydde så mycket. Att skicka iväg ett sms till mamma och berätta vad jag gör och när jag kommer hem, att komma hem lite sent och titta in i min systers rum och se henne sova så skönt, att göra konstiga ljud tillsammans med min lillebror och att få kittla min pappa varje kväll innan vi sa godnatt. Ett tag körde vi med tumbrottning också, fast mamma vann alltid över oss, hon är oövervinnlig. Precis som min lillasyster är när det gäller arga leken. Precis som jag och pappa är bär det gäller att smygäta kakor och godis utan att någon direkt märker det.
Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här, men familjen är oftast de människor man tar för givet mest i livet och jag ville mest få säga att ni ska tänka efter och njuta av att få ha era familjer så nära er, att bara ha chansen att prata med dem när ni vill, att faktiskt i alla fall ha chansen att skrika på sina syskon och skylla ifrån sig på dem.
För om man tänker efter, så är dem något utav det bästa som finns. Och hur knäppa, jobbiga, pinsamma eller högljudda min familj än är så är de alltid hur fina som helst och hur långt bort de än skulle vara så älskar jag dem alltid. Och hur mycket jag än saknar dem så vet jag att de ändå är nära hela tiden, här inne. I hjärtat. Och de kommer alltid att finnas där.
Tänker på er.
Postat av: Dagge
stört att jag sitter och gråter och de handlar inte ens om mig.. Tänker på dig, saknar dig♥
Postat av: Mathias
Hejhej Emma. Jag tänker på dig också. Vi alla tänker på dig. God jul och gott nyt år från alla andra Grannisar :P
P.S mamma grät när hon läste inlägget