det här var inte min dag
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men jag antar att jag ska ta allt från början. Imorse var jag seg, jag orkade verkligen inte gå upp men tvingade mig tillslut upp i sista sekunden. Jag stredsade egenom hela morgonen och åt knappt någon frukost. Mitt hår stod åt alla möjliga håll och jag drog bara genom det med handen och låtsades att det var fint. Bussen skulle gå om 2 minuter och jag stod i några sekunder och funderade på om jag skulle hinna gå på toa innan jag skulle gå. Jag bestämde mig oturligt nog för att jag skulle hinna och med mobilen i bakfickan så drog jag ner byxorna och upplevde maximal otur när mobilen ploppade ner i toalettstolen. Jag stelnade till av ljudet och vände mig sakt om, följande sekund var den längsta i mitt liv. Huset skakade sedan av svordomar och skrik, blandat med gapskratt och stressande läten. Sedan kom reklexen att göra något och jag stoppade ner handen i den, väldigt turligt nog, rena toaletten. Jag drog upp det lilla av byxorna som jag redan hade hunnit dra ner och lindade i hela armen i en handduk som jag drog från kroken för att sedan springa till bussen med oknutna skor, jackan i handen och en handduk lindad runt min hand som höll i mobilen.
Jag tog upp mobilen och tittade på displayen, den funkade! Världens underbaraste känsla, slippa allt som ahr med ny mobil och söndriga simkort att göra. Jag skakade lite på mobilen och... poff.. helt död. Världens jobbigaste och mest irriterande känsla. Mobilen! Den absolut mest använda elekriska saken på hela dagen. jag slog huvudet mog stolen framför ett antal gånger och uttalade vissa ord som man inte borde kunna. Väl i skolan så halkar jag i trappan på vägen upp och vrickar foten, vilket ändå gick ganska bra och verken gick över efter några minuter. På gympalektionen, vilket var den sista lektionn, så var vi på en vindstilla fotbollsplan, ej ombytta, i jeans och tröjor. Vi orkade verken springa eller tänka och det slutade med att vi fick sluta 1 timma tidigare med ig-varnig allihopa. Så jag och Frida åkte och mötte Johanna på stationen, och jag och Johanna drog till kunsmässan där hon tröståt med mig, en blåbärspaj med vaniljsås. Sedan kom vi på att jag skulle träna med matilda och jag sprang ut till bussen som gick 3 minuter senare till friskis och svettis. Väl där, då jag hade trampat i en stor vattenpöl på vägen, så satt matilda och väntade åp mig sedan en halvtimma tillbaka. Själva gymmandes gick väl ganska bra, förrutom att jag avr tvungen tt ha mina uteskor för att jag hade glömt mina andra.
Efter träningen så havsprang vi till stationen för att hinna med bussen. Vi trodde inte att vi skulle hinna men så såg jag bussen där och kände min första pepp på hela dagen. Jag sprang och sprang med min tunga väska och vad händer inte då? Jo väskbandet går av och jag får bära väskan i händerna den sista biten. Men jag han med bussen, mot alla odds, och kom hem helt slut och arg på allt. Då åt jag pannkakor och mera paj och nu ska jag sätta mig i soffan, titta på en mysig film med ett duntäcke runt min kropp och tycka synd om mig själv.
En kram skulle sitta fint nu. Godnatt. 
ush jag tycker faktiskt synd om dig emma xD hahahhahahahahhaha