New Moon
Det står ingenting om handlingen i filmen i detta inlägget, så det är helt okej att läsa för er som inte vill veta något.
10 minuter kvar, de ropar upp vinnarna i tävlingen och jag inser att om de ropar upp mitt namn så skulle jag inte kunna ställa mig upp. Jag tog Mathildas Loka flaska och höll den mot pannan och blundade. Jag andades så djupa andetag att de som satt brevid mig tog mina händer eller lugnade mig. Jag visste inte vad som skulle hända, jag var helt borta.
Jag har tjatat om att ni inte förstår hur mycket det här betyder för mig och att ni aldrig kommer att förstå. Jag hade nog själv inte insett hur stor den här delen av mitt unga liv var. Jag gav Mathilda tillbaka sin flaska och salongen blev plötsligt mörk. Ingenting syntes. Sedan bara texten, new moon, på skärmen och man hör alla bara sucka, skrika, eller chippa efter luft. Helt ärligt så mins jag inte hur jag själv reagerade, jag koncentrerade mig antagligen bara på att inte dö.
Under filmens gång så hände detta ett antal gånger och jag tog Emblas hand och klämde den så hårt jag kunde. Jag hade inga förväntningar förutom att den inte skulle vara dålig.
Och det var den inte.
Det var precis som med Twilight, man förstod inte hur bra den var förräns efteråt. När skärmen slocknade och alla började skrika och applådera.
Då bröt mina känslor ut och jag kunde knappt gå ner för trapporna, men väl nere så halvsprang/haltade jag ut ur Bergakungen och ut på asfalten. Där klarade inte mina ben längre och jag satte mig ner på den blöta, kalla marken och chippade efter luft medans jag hackade tänder något fruktansvärt.
Sedan drog Embla upp mig och vi gick in istället eftersom att Fridas pappa inte hade kommit dit ännu. Benen vek sig och jag var tvungen att sätta mig ner på en bänk. Sedan satt jag där, hackade tänder, andades så djupt att ni där hemma kanske till och med hörde det i sömnen och skakade så att jag fick ont i hela kroppen.
Jag förstod inte var som hände och jag orkade inte tänka på det då, jag tänkte bara på filmen, läget och tiden. Eller ingenting. Jag bara skakade och det lät nog som om jag grät eftersom att flera frågade om jag gjorde det hela tiden. Men det gjorde jag inte.
Allt var bara så perfekt att min kropp inte orkade med det helt enkelt.
Jag säger bara till er där ute att se filmen. Jag kan, med lite tanke bakom det, säga att den var bättre och mer baserad på boken än Twilight. Och det gör ont att säga att något är bättre än Twilight, tro mig, , så mycket som det betyder. Men jag är här för att säga er sanningen till er.