hmm vilken dag.
Jag lyckades även idag gå upp i tid och blev ganska klar inann johanna kom och drog med mig till skolan. Vi pluggade lite på några spanskaglosor och sedan gick vi in och hade spanska, oj vad intressant. Sedan upplevde jag ju själva höjdpunkten på dagen då jag orienterade i pissregn. Eftersom att alla redan hade gjort det i måndags när det var varmt så var det bara jag och Petter kvar som inte hade tagit någon av de 10(!) kontrollerna.
Det går liksom inte att beskriva känslan, när man får kartan och lappen, går ut genom ytterdörren från gympasalen och känner vattnet som börjar rinna över hela ansiktet och snart hela kroppen.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att ha en pisseblöt karta som man inte ser något på eftersom att sminket rinenr i ögonen och kartan är smått vattenskadad.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att man har lånat en kompis mobil för att hålla koll på tiden och att den dör efter att man har hitatt första kontrollen, förhoppningsvis inte av vattenskador.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att man har hittat 3 kontroller och sedan hittar den fjärde, och då märker att man har tappat pappret man ska trycka hål i så att man får springa tillbaka och leta.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att vara så jädrans blöt på hela kroppen så att byxorna trillar av.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att efter en halvtimma tappa känseln i fingrarna och hela armarna så at man kan gå genom taggbuskar och snår utan att det känns.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att inte kunna knäppa hål med kontrollen på pappret, för det första för att pappret är helt och hållet förstört och för det andra för att man fryser så mycket om fingrarna så att man inte kan trycka.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att se den sista kontrollen efter över 1 timma i skogen och inte kunna skrika av glädje för att man inte har kraften.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att komma in i en varm svettig gympasal igen och bli omhändetagen av alla snälla vänner som klappar en på huvet och säger bra jobbat.
Men tack Petter, utan dig hade jag nog kommit in på 2 timmar, du var bättre än jag trodde.
Sedan missade jag halva matten och jobbade ingenting för att jag avr så upptagen av att sitta och huttra och värma mig själv. Det var mumsigt med varm soppa sen.
På eget val så gjorde jag allt möjligt, var i syslöjden, bilden och pluggade lite på fysiken tills imorgon. Sedan drog jag hem och jag tycker allt att jag är värd att kura ihop mig i en filt och titta på film idag. Jag tror att min hjärna inte riktigt har tinat ännu.
kramis.
Det går liksom inte att beskriva känslan, när man får kartan och lappen, går ut genom ytterdörren från gympasalen och känner vattnet som börjar rinna över hela ansiktet och snart hela kroppen.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att ha en pisseblöt karta som man inte ser något på eftersom att sminket rinenr i ögonen och kartan är smått vattenskadad.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att man har lånat en kompis mobil för att hålla koll på tiden och att den dör efter att man har hitatt första kontrollen, förhoppningsvis inte av vattenskador.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att man har hittat 3 kontroller och sedan hittar den fjärde, och då märker att man har tappat pappret man ska trycka hål i så att man får springa tillbaka och leta.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att vara så jädrans blöt på hela kroppen så att byxorna trillar av.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att efter en halvtimma tappa känseln i fingrarna och hela armarna så at man kan gå genom taggbuskar och snår utan att det känns.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att inte kunna knäppa hål med kontrollen på pappret, för det första för att pappret är helt och hållet förstört och för det andra för att man fryser så mycket om fingrarna så att man inte kan trycka.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att se den sista kontrollen efter över 1 timma i skogen och inte kunna skrika av glädje för att man inte har kraften.
Det går liksom inte att beskriva känslan av att komma in i en varm svettig gympasal igen och bli omhändetagen av alla snälla vänner som klappar en på huvet och säger bra jobbat.
Men tack Petter, utan dig hade jag nog kommit in på 2 timmar, du var bättre än jag trodde.
Sedan missade jag halva matten och jobbade ingenting för att jag avr så upptagen av att sitta och huttra och värma mig själv. Det var mumsigt med varm soppa sen.
På eget val så gjorde jag allt möjligt, var i syslöjden, bilden och pluggade lite på fysiken tills imorgon. Sedan drog jag hem och jag tycker allt att jag är värd att kura ihop mig i en filt och titta på film idag. Jag tror att min hjärna inte riktigt har tinat ännu.
kramis.
Postat av: soffipropp (:
vi har kemi emma..
inte fysik :O
här har man alla grisar hemma? ^^
Postat av: Emma
jajaja, festis eller mer, samma sak ;)