Dag med tjejerna.
(tjejerna är - Johanna,Sofie,Olivia,Annie,Maria&Towe.. skullle varit Pauline också, men hon var tvungen att stanna hemma.)
Dagen börjar med att jag försover mig. Jag vaknar långsamt och ser att klockan är 11.21, och bussen går 11.59.
Nej Nej Nej.
Jag smsar Johanna och sägar att jag äter frukost hos henne om jag hinner med bussen. Sedan sätter jag på mig lite kläder, och gör ett försök till att göra mig lite fin. Kollar klockan, 11.57.
Nej Nej Nej.
Springer ut mot vägen och tittar upp mot busshållplatsen, ingen där. Jag börjar gå snabbare, och ser snart en kontur i dimman, där sitter någon i busskuren och väntar! Men han ställer sig upp och börjar gå ut mot vägen precis innan jag ser att bussen kommer. I det här läget får jag lite smått panik och springer mot busshållplatsen. Jag hinner såklart fram, snabb som jag är. Men han '' konturgubben'' fattade inte hur man betalade så där stod jag och väntade i 10 minuter ändå innan jag fick gå på bussen...
Väl hemma hos Johanna i kungsbacka så får jag i mig frukost, en macka. Sedan var vi tvungna att gå ifall vi skulle hinna köpa cola på hemköp. Vi smått springer till affären och ställer oss i kö med två stycken 2liters cola. Vi han inte sega, bussen skulle gå 7 minuter senare. Men det brydde sig inte tanten framför om.
Tanten: '' Attans jag har ju inga pengar, då måste jag använda mitt kort, åååh vad var koden nu igen...''
1 minut senare.
'' Jusste ja, kan jag sätta in mitt kort nu?''
Kassörskan: '' det har du redan gjort, tryck koden nu.''
Tanten: '' Jaha ja, ha ha ha ha, kan jag ta ut kortet nu?, åååh nu står det att jag får ta ut det!''
Sedan stack hon och vi skyndade att betala och gå till bussen. Vi kom med, och kom av på rätt ställe.
Men sen var det något som gick snett i telefonsamtalet mellan Johanna & Olivia. Vi gick och gick och gick på en lååång grusväg, men vi kom ingenstans. Efter 15 minuter var detta det vi såg:
Kändes inte allt för lyckat.
Olivia ringde och vi sa att i troligen var visle. Hon sa åt oss att stå still, så kommer hon snart. Och det bar det vi gjorde,.. i 20 minuter försökte vi fatta vart vi var någonstans, hela tiden pratandes med Olivia. Vi skriker så högt vi kan till avrandra, men hör knappt något och ibland ingenting. Men efter alla de där 20 minuterna, så ser vi något vitt vid horisonten, Zorro! Olivias hund, och efter ett lutet tag ser vi en Olivia också, efter ett missförstånd med en brevlåda.
Vi kommer så småningom över till andra sidan åkern och drar oss hem i regnet. Efter ytterligare 20 minuter är vi hemma hos Olivia. Klockan var 14.00, en timma efter att vi hade gått av bussen...
Vi var på bushumör,.. oväntat?
Så vi hällde upp colan (som var kvar) i en burk och skulle hälla i kaffe istället, innan de andra kom. Det blev inte särskillt lyckat. För det första så fanns det inget kaffe och för det andra så kom alla innan vi var klara, så var tvugna att gömma oss. Av någon konstig anledning. Bilder:
hahaha! Bild 2 är det kaffet som fanns kvar.
Det tog inte många minuter innan tjejerna hittade oss och Annie gick nästan på kaffetricket sen.
Sen kom sofie också, och colan tog slut ganska fort. Nersköljt med godis. Mehehe. Så här kan det se ut efter 4 liter cola:
Så smått, var vi tvugna att gå till bussen som skulle ta oss till Kungsbacka och våran bio.
Det här blev dagens bild, som togs på vägen dit.
Ja, nu tog vi rätt grusväg.
Vi hämtade ut biljetterna och sedan drog vi till kungsmässan för att äta. Jag och olivia tod Donken och de andra Buffe. Men vi satt tillsammans på Buffe, och där mötte vi dessutom Emelie & Therése som var ute och shoppade. Vi tog ett varv på kungsmässan innan vi var tvugna att gå till bion.
Jag, Johanna och Olivia gick lite bakom de andra och i ett misslyckat försök till att springa om dem på en annan väg så tappade jag min mobil (utan att märka det). Det var först när jag skulle kolla en låt som jag förstod att min kärlek var borta. Det hade ju bara gått ett par minuter, men det visste väll inte vi. Så vi sökte i mörkret efter min lilla rosa mobil och hittar den tillslut i delar på marken. Fast i hela delar, som tur var.
Bion var grym, alla borde se filmen!
I taket lyser stjärnorna
Sorglig & kul film. Grymt bra.
Tänka sig att jag lyckades gå på en bio utan att välta ut några popcorn också, helt otroligt.
Sedan blev det till att ta farväl och springa till min sista buss på dagen.
Hem.
Jag han med ganska precis och åkte hem, helt ensam i hela bussen. Käskigt.
Det var en roolig dag! Måste göras om igen!
Här är en bild på alla, utom jag som är stolt fotograf.
från vänster - Towe, Annie, Maria, Sofie (som johanna täcker med sin hand nästan), Johanna och Olivia.
Det är älskvärda tjejer.
Dagen börjar med att jag försover mig. Jag vaknar långsamt och ser att klockan är 11.21, och bussen går 11.59.
Nej Nej Nej.
Jag smsar Johanna och sägar att jag äter frukost hos henne om jag hinner med bussen. Sedan sätter jag på mig lite kläder, och gör ett försök till att göra mig lite fin. Kollar klockan, 11.57.
Nej Nej Nej.
Springer ut mot vägen och tittar upp mot busshållplatsen, ingen där. Jag börjar gå snabbare, och ser snart en kontur i dimman, där sitter någon i busskuren och väntar! Men han ställer sig upp och börjar gå ut mot vägen precis innan jag ser att bussen kommer. I det här läget får jag lite smått panik och springer mot busshållplatsen. Jag hinner såklart fram, snabb som jag är. Men han '' konturgubben'' fattade inte hur man betalade så där stod jag och väntade i 10 minuter ändå innan jag fick gå på bussen...
Väl hemma hos Johanna i kungsbacka så får jag i mig frukost, en macka. Sedan var vi tvungna att gå ifall vi skulle hinna köpa cola på hemköp. Vi smått springer till affären och ställer oss i kö med två stycken 2liters cola. Vi han inte sega, bussen skulle gå 7 minuter senare. Men det brydde sig inte tanten framför om.
Tanten: '' Attans jag har ju inga pengar, då måste jag använda mitt kort, åååh vad var koden nu igen...''
1 minut senare.
'' Jusste ja, kan jag sätta in mitt kort nu?''
Kassörskan: '' det har du redan gjort, tryck koden nu.''
Tanten: '' Jaha ja, ha ha ha ha, kan jag ta ut kortet nu?, åååh nu står det att jag får ta ut det!''
Sedan stack hon och vi skyndade att betala och gå till bussen. Vi kom med, och kom av på rätt ställe.
Men sen var det något som gick snett i telefonsamtalet mellan Johanna & Olivia. Vi gick och gick och gick på en lååång grusväg, men vi kom ingenstans. Efter 15 minuter var detta det vi såg:
Kändes inte allt för lyckat.
Olivia ringde och vi sa att i troligen var visle. Hon sa åt oss att stå still, så kommer hon snart. Och det bar det vi gjorde,.. i 20 minuter försökte vi fatta vart vi var någonstans, hela tiden pratandes med Olivia. Vi skriker så högt vi kan till avrandra, men hör knappt något och ibland ingenting. Men efter alla de där 20 minuterna, så ser vi något vitt vid horisonten, Zorro! Olivias hund, och efter ett lutet tag ser vi en Olivia också, efter ett missförstånd med en brevlåda.
Vi kommer så småningom över till andra sidan åkern och drar oss hem i regnet. Efter ytterligare 20 minuter är vi hemma hos Olivia. Klockan var 14.00, en timma efter att vi hade gått av bussen...
Vi var på bushumör,.. oväntat?
Så vi hällde upp colan (som var kvar) i en burk och skulle hälla i kaffe istället, innan de andra kom. Det blev inte särskillt lyckat. För det första så fanns det inget kaffe och för det andra så kom alla innan vi var klara, så var tvugna att gömma oss. Av någon konstig anledning. Bilder:
hahaha! Bild 2 är det kaffet som fanns kvar.
Det tog inte många minuter innan tjejerna hittade oss och Annie gick nästan på kaffetricket sen.
Sen kom sofie också, och colan tog slut ganska fort. Nersköljt med godis. Mehehe. Så här kan det se ut efter 4 liter cola:
Så smått, var vi tvugna att gå till bussen som skulle ta oss till Kungsbacka och våran bio.
Det här blev dagens bild, som togs på vägen dit.
Ja, nu tog vi rätt grusväg.
Vi hämtade ut biljetterna och sedan drog vi till kungsmässan för att äta. Jag och olivia tod Donken och de andra Buffe. Men vi satt tillsammans på Buffe, och där mötte vi dessutom Emelie & Therése som var ute och shoppade. Vi tog ett varv på kungsmässan innan vi var tvugna att gå till bion.
Jag, Johanna och Olivia gick lite bakom de andra och i ett misslyckat försök till att springa om dem på en annan väg så tappade jag min mobil (utan att märka det). Det var först när jag skulle kolla en låt som jag förstod att min kärlek var borta. Det hade ju bara gått ett par minuter, men det visste väll inte vi. Så vi sökte i mörkret efter min lilla rosa mobil och hittar den tillslut i delar på marken. Fast i hela delar, som tur var.
Bion var grym, alla borde se filmen!
I taket lyser stjärnorna
Sorglig & kul film. Grymt bra.
Tänka sig att jag lyckades gå på en bio utan att välta ut några popcorn också, helt otroligt.
Sedan blev det till att ta farväl och springa till min sista buss på dagen.
Hem.
Jag han med ganska precis och åkte hem, helt ensam i hela bussen. Käskigt.
Det var en roolig dag! Måste göras om igen!
Här är en bild på alla, utom jag som är stolt fotograf.
från vänster - Towe, Annie, Maria, Sofie (som johanna täcker med sin hand nästan), Johanna och Olivia.
Det är älskvärda tjejer.
Postat av: Tildaa
:O var du helt ensam på bussen? jag visste inte ens att du hade busskörkort.. :/ xD mahahaha
Postat av: Emma
hahahahah! xD
det är mycket du inte vet om mig tildur ;D