Ulricehamn 10-11 februari 09
Yessss. Nu är stunden inne, nu ska jag skriva om mina 2 dagar i skidbacken.
Jag vill först också varna känsliga modefixerade läsare, det här kläderna kan skära sig ordentligt!
haha. Okej nu börjar jag.
DAG 1, Tisdag:
Väckningen går igång kvart i 7 på tisdagsmorgonen, segar mig upp och tar ett glas Oboy & yoghurt. Sedan drar jag på mig ett par smutsiga jeans och en tröja samtidigt som jag försöker göra mig lite fin. Sedan bar det iväg, ut på stora äventyr i kalla världen. Eller 2 timmar hemmifrån, om det låter bättre. Här är jag och brorsan innan bilfärden;
Bilfärden gick ganska fort, vi stoppade i Borås för att tanka, och passade då på att köpa bullar och cola som vi mumsade i oss innan vi kom fram till Ulricehamn.
Väl framme, så provar vi pjexor och skidor så det ryker om det och sedan när vi har lyckats få några som passar så sticker vi och byter om i bilen, här är den enda bilden om togs då..
haha, passande färger och allt. Vackraste bilden på länge..
Vi kommer iväg till backen och det såg ungefär ut såhär:
dock, när den här bilden togs så var det väldigt lite folk.
Mathias ena pjexa krånglade ordentligt, vi fick inte i den i skidan över huvud taget, så åkandet fick vänta med att börja ett tag, då han och pappa gick in till servicen och skulle fixa pjexan. Tydligen så var det 2 olika storlekar (46 & 47) fast det stod samma på båda. Och det lite mer intressanta som jag skulle få fram med det här var att de hade stått fel storlek på pjexan i 5 år utan att de hade märkt något. Hmm..
Det var ju ett tag sedan vi åkte nu, mars 2008, så vi var väl ganska ringrostiga i början. Speciellt i liftarna, haha, jag vet inte vad det var med oss men det var nog något konstigt i de där bullarna för det första jag och Mathias gör när vi ska åka upp (i den liften man ser på bilden till höger) Så missar vi 4 gånger och ramlar nästan. När vi väl kommer på liften så får vi lite aplåder ifrån kön bakom oss. Ganska pinsamt? Vänta bara, det blir värre snart ska ni se. (.. eller läsa?)
Bara för att stoppa texten lite så stoppar vi in lite bilder;
Tar lite kort i liften, alltid populärt. faktum är att de flesta korten (av de 231 bilderna som togs) var i liften. Det är bara där som man hinner och orkar ta upp kameran, man står ju bara still ändå.
Dagen mölar på och vi blir tröttare och tröttare. Lunch blir det, tacotallrik för min del. Och hamburgare & soppa till all the rest (pappa och mathias) Här är lite bilder därifrån;
Bara att bli nr 1 är väll skills nog? (skumraketer&varmoboy - ett måste)
Efter maten drog vi ut på skidäventyr igen. Vi lyckas komma på liftarna ganska lyckat och jag vurpade inte en enda gång - när jag åkte. De gångerna som jag stod still och ramlade räknas inte, tycker jag. Annars så gjorde jag och Mathias världens jävla vurpa i liften. Vi åkte lite slalom i T-liften för att jag inte orkade ta upp kameran igen, och då låter det ju såhär ungefär:
'' Okey, du får styra så blundar jag''
'' He he he''
'' Vänta inte så långt ''
'' Jodå.. nej ... nej...... nej''
'' NEJ ''
KRASCH
'' Aaaahh, jag har fastnat.. aaah jag dras med.. Emm...
KRASCH
'' Helvete! ''
'' HAHAHAHA! ''
'' HAHAHAHAHH!''
Och det här var en bild som togs en halv minut efter den konversationen:
Vi fäller nästan de som kommer efter oss i liften eftersom att de där nere inte stannar den förräns 5 minuter senare, när vi nästan har kravlat oss genom skogsbrynet och ut i en backe. Men bara nästan.
Dagen började gå mot sitt slut och vi skulle söka oss mot hotellet som låg en kvart bort. Ja, om man nu inte åker fel då. Jag blev utsedd till kratläsare och skulle leda oss till hotellet där vi skulle tillbringa natten. Kartan jag hade var inte den bästa precis, den var printad från google och man såg inga vägar på den, bara den största vägen, som vi inte änns skulle åka på så länge. Jag läste kartan rätt hela tiden, okej nästan, men det var det att ingen trodde på mig. De sa att höger va vänster och vänster var höger och pekade åt alla möjliga håll. Faktum var att jag visste vart vi var (nästan) hela tiden! Men det tog en stund för dem att fatta att vi hade åkt för långt.
Men efter mycket strul och proffetionellt kartläsande från mig så hittar vi (jag) hotellet, där vi och 5 danska familjer sov under natten. Här är bilder från kvällen;
Dag 2, Onsdag:
SNARK SNARK SNARK SNARK SNARK!
Jag kunde inte sova på ungfär hla natten p.g.a. att det låg 2 andra i samma rum som snarkade som aldrig förr.
Halv 8 kravlade vi oss upp, eller tio i för min del, och packade ihop lite saker innan vi begav oss till frukosten. Frukosten var mums, det fanns oboy så det var kanske inte så konstigt.
När vi var mätta och belåtna så checkade vi ut och begav oss till backen igen.
Jag på toppen & en bit upp i liften.
Jag, Mathias & pappa gjorde en del lift-missar, men jag & Mathias gjorde bara 2 riktiga insidenter vid liftarna denhär dagen.
den första var när vi skulle gå på liften. Allt gick jättebra, bara att själva pinnen som man lutar sig mot kom snett, och mathias fick den i knävecken och jag fick dn i ryggen. Den gled bara meer & mer tills den var helt lodrät och jag tappade taget och hamnade bakom den istället (under hela tiden så skrik/skrattar vi), jag visste att jag inte hade kraften att åka med hel vägen på det sättet så jag släppte och åkte till backen.
Men när jag vänder mig om så ser jag att Mathias hänger kvar, han har ramlat, så han släpas mot snön och hänger med länge. Alla skriker åy honom att släppa, men han hänger kvar. Han hänger kvar jättelänge och släpas i snön tills han släpper tillslut och hamnar i diket på andra sidan.
När han hade lyckat kravla sig upp och kommit förbi till mig i backen så sa han att han hade fastnat med handen och staven på något sätt. Inte speciellt lyckat.
Men jag skulle snart få smaka på samma medesin när insident 2 kommer utspelar sig. Det var i en annan lift, inte för att det spelar någon roll för det fans bara T-liftar. Den här gången var det när vi skulle hoppa av som vi sällde till det. jag hoppade av först, väldigt snyggt, men så kommer mathias och förstör allt genom att hoppa av och slänga runt med liften så att den på något skillat sätt fastnar i mig och drar med mig in i skogen. Inte allt för lyckat, men jag lyckas komma låss ganska snabbt i lagom tid för att sparka Mathias på smalbenet där han sår och skrattar åt mig..
Men vi hade kul, väldigt kul & maten var god.Inga ben brutna, bara nästan. Lite mer bilder får jag väl bjuda på;
När backarna stängde och vi hade lämat in alla saker så begav vi oss hemmåt. Helt slutkörda och trötta på alla sätt. Jga somnade i bilen, så jag har inte så mycket koll på vad som hände. Men det var en kul liten resa, jag hade inte varit där innan.
Den här bilden får avsluta inlägget
Harebra!
Jag vill först också varna känsliga modefixerade läsare, det här kläderna kan skära sig ordentligt!
haha. Okej nu börjar jag.
DAG 1, Tisdag:
Väckningen går igång kvart i 7 på tisdagsmorgonen, segar mig upp och tar ett glas Oboy & yoghurt. Sedan drar jag på mig ett par smutsiga jeans och en tröja samtidigt som jag försöker göra mig lite fin. Sedan bar det iväg, ut på stora äventyr i kalla världen. Eller 2 timmar hemmifrån, om det låter bättre. Här är jag och brorsan innan bilfärden;
Bilfärden gick ganska fort, vi stoppade i Borås för att tanka, och passade då på att köpa bullar och cola som vi mumsade i oss innan vi kom fram till Ulricehamn.
Väl framme, så provar vi pjexor och skidor så det ryker om det och sedan när vi har lyckats få några som passar så sticker vi och byter om i bilen, här är den enda bilden om togs då..
haha, passande färger och allt. Vackraste bilden på länge..
Vi kommer iväg till backen och det såg ungefär ut såhär:
dock, när den här bilden togs så var det väldigt lite folk.
Mathias ena pjexa krånglade ordentligt, vi fick inte i den i skidan över huvud taget, så åkandet fick vänta med att börja ett tag, då han och pappa gick in till servicen och skulle fixa pjexan. Tydligen så var det 2 olika storlekar (46 & 47) fast det stod samma på båda. Och det lite mer intressanta som jag skulle få fram med det här var att de hade stått fel storlek på pjexan i 5 år utan att de hade märkt något. Hmm..
Det var ju ett tag sedan vi åkte nu, mars 2008, så vi var väl ganska ringrostiga i början. Speciellt i liftarna, haha, jag vet inte vad det var med oss men det var nog något konstigt i de där bullarna för det första jag och Mathias gör när vi ska åka upp (i den liften man ser på bilden till höger) Så missar vi 4 gånger och ramlar nästan. När vi väl kommer på liften så får vi lite aplåder ifrån kön bakom oss. Ganska pinsamt? Vänta bara, det blir värre snart ska ni se. (.. eller läsa?)
Bara för att stoppa texten lite så stoppar vi in lite bilder;
Tar lite kort i liften, alltid populärt. faktum är att de flesta korten (av de 231 bilderna som togs) var i liften. Det är bara där som man hinner och orkar ta upp kameran, man står ju bara still ändå.
Dagen mölar på och vi blir tröttare och tröttare. Lunch blir det, tacotallrik för min del. Och hamburgare & soppa till all the rest (pappa och mathias) Här är lite bilder därifrån;
Bara att bli nr 1 är väll skills nog? (skumraketer&varmoboy - ett måste)
Efter maten drog vi ut på skidäventyr igen. Vi lyckas komma på liftarna ganska lyckat och jag vurpade inte en enda gång - när jag åkte. De gångerna som jag stod still och ramlade räknas inte, tycker jag. Annars så gjorde jag och Mathias världens jävla vurpa i liften. Vi åkte lite slalom i T-liften för att jag inte orkade ta upp kameran igen, och då låter det ju såhär ungefär:
'' Okey, du får styra så blundar jag''
'' He he he''
'' Vänta inte så långt ''
'' Jodå.. nej ... nej...... nej''
'' NEJ ''
KRASCH
'' Aaaahh, jag har fastnat.. aaah jag dras med.. Emm...
KRASCH
'' Helvete! ''
'' HAHAHAHA! ''
'' HAHAHAHAHH!''
Och det här var en bild som togs en halv minut efter den konversationen:
Vi fäller nästan de som kommer efter oss i liften eftersom att de där nere inte stannar den förräns 5 minuter senare, när vi nästan har kravlat oss genom skogsbrynet och ut i en backe. Men bara nästan.
Dagen började gå mot sitt slut och vi skulle söka oss mot hotellet som låg en kvart bort. Ja, om man nu inte åker fel då. Jag blev utsedd till kratläsare och skulle leda oss till hotellet där vi skulle tillbringa natten. Kartan jag hade var inte den bästa precis, den var printad från google och man såg inga vägar på den, bara den största vägen, som vi inte änns skulle åka på så länge. Jag läste kartan rätt hela tiden, okej nästan, men det var det att ingen trodde på mig. De sa att höger va vänster och vänster var höger och pekade åt alla möjliga håll. Faktum var att jag visste vart vi var (nästan) hela tiden! Men det tog en stund för dem att fatta att vi hade åkt för långt.
Men efter mycket strul och proffetionellt kartläsande från mig så hittar vi (jag) hotellet, där vi och 5 danska familjer sov under natten. Här är bilder från kvällen;
Dag 2, Onsdag:
SNARK SNARK SNARK SNARK SNARK!
Jag kunde inte sova på ungfär hla natten p.g.a. att det låg 2 andra i samma rum som snarkade som aldrig förr.
Halv 8 kravlade vi oss upp, eller tio i för min del, och packade ihop lite saker innan vi begav oss till frukosten. Frukosten var mums, det fanns oboy så det var kanske inte så konstigt.
När vi var mätta och belåtna så checkade vi ut och begav oss till backen igen.
Jag på toppen & en bit upp i liften.
Jag, Mathias & pappa gjorde en del lift-missar, men jag & Mathias gjorde bara 2 riktiga insidenter vid liftarna denhär dagen.
den första var när vi skulle gå på liften. Allt gick jättebra, bara att själva pinnen som man lutar sig mot kom snett, och mathias fick den i knävecken och jag fick dn i ryggen. Den gled bara meer & mer tills den var helt lodrät och jag tappade taget och hamnade bakom den istället (under hela tiden så skrik/skrattar vi), jag visste att jag inte hade kraften att åka med hel vägen på det sättet så jag släppte och åkte till backen.
Men när jag vänder mig om så ser jag att Mathias hänger kvar, han har ramlat, så han släpas mot snön och hänger med länge. Alla skriker åy honom att släppa, men han hänger kvar. Han hänger kvar jättelänge och släpas i snön tills han släpper tillslut och hamnar i diket på andra sidan.
När han hade lyckat kravla sig upp och kommit förbi till mig i backen så sa han att han hade fastnat med handen och staven på något sätt. Inte speciellt lyckat.
Men jag skulle snart få smaka på samma medesin när insident 2 kommer utspelar sig. Det var i en annan lift, inte för att det spelar någon roll för det fans bara T-liftar. Den här gången var det när vi skulle hoppa av som vi sällde till det. jag hoppade av först, väldigt snyggt, men så kommer mathias och förstör allt genom att hoppa av och slänga runt med liften så att den på något skillat sätt fastnar i mig och drar med mig in i skogen. Inte allt för lyckat, men jag lyckas komma låss ganska snabbt i lagom tid för att sparka Mathias på smalbenet där han sår och skrattar åt mig..
Men vi hade kul, väldigt kul & maten var god.Inga ben brutna, bara nästan. Lite mer bilder får jag väl bjuda på;
När backarna stängde och vi hade lämat in alla saker så begav vi oss hemmåt. Helt slutkörda och trötta på alla sätt. Jga somnade i bilen, så jag har inte så mycket koll på vad som hände. Men det var en kul liten resa, jag hade inte varit där innan.
Den här bilden får avsluta inlägget
Harebra!
Postat av: Pelle
HAHA :) Det måste varit en bra semester
Postat av: Mathias
Hej Pelle går du i Emmas klass?
Det var en bra semester
Postat av: Linnea Malivéz
Vad tycker du om klänningen/outfiten i mitt senaste inlägg? Flipp eller flopp?
Kram
/LM